Svenska 4

4

4
 
Jag kommer ihåg att säga att det var en mycket speciell upplevelse när jag började se den Australiska kusten, ner genom molnet. Mot bakgrund av det tidiga morgensol som just nu peeped från östra himlen, det var en ganska magnifik syn. Tro mig.

  Det här ögonblicket har jag väntat på nästan 1 ½ år sedan jag först kontaktade den Australiska Ambassaden i Köpenhamn, att få de många handlingar som behövs för att få arbets-och uppehållstillstånd i detta mäktiga land. 

  Nu måste det vara trevligt att få reda på om jag kunde ha bara ett turistvisum i stället, i stället för detta enorma arbete, för att få uppehållstillstånd i landet. Men nu skulle behandlas som alla fall att om jag hitta ett arbete här. Likaså har jag skickat ett stort fält av mina verktyg och andra tillhörigheter, nu om allt faller på plats med ett jobb och så vidare.

Nu skal det blive rart at finde ud af, om jeg kunne have nøjes med et turistvisa istedet, istedet for dette kæmpe arbejde, med at få opholdstilladelse i landet. Men nu var forarbejdet da ihvertfald gjort, hvis jeg finder arbejde her. Ligeså har jeg sendt en stor kasse med mit værktøj og andre ejendele, hvis nu alt falder på plads med job og så videre.

 Nu hvor flyet gik hen over Port Jackson, kom tankerne på flugt tilbage til 26. Januar 1788, da de deporterede straffefanger fra England, netop på selvsamme sted så Australien for første gang.  Der er blot den lille forskel, at datidens straffefanger var tvunget herned og jeg er kommet af egen fri vilje. Nu skal det blive spændende, at opleve det at være indvandrer.  Ihvertfald vil jeg da give det et par måneder, inden jeg beslutter hvoran min fremtid vil blive.

17. April 1987 sist på morgonen. 

  Fin landing och in till gaten. Vi ombads att stanna kvar på plats, eftersom allting måste desinficeras innan flygplanet innan passagerar kunne gå ut. Personalen gick igenom flygplanet och öppnade alla bagagerum över platserne - vad nu? Jojo, först i stugan kom en man med en stor sprayburkar i varje hand och skickade ett moln av fælt luktanda "sak" mot innehållet i rum och naturligtvis minskade samma moln också ned över passagerarna inklusiva undertecknad. Lyckligtvis kom jag att lägga ett par handdukar över näsa och mun så att moln inte är oinskränkt sped i munnen och lungor. Fy för en praxis, men Australien har en ganska tjusig idé att det finns absolut ingen anledning att obehöriga "saker" kommar in i landet, så allt och alla blir "avlusat" innan flygplanet måste lämnas. 

  Jag var sista ur planet och skulla finne min bagage. Lång gång framåt i korridorerna i Sydney flygplats. Men plötsligt alla stannade och en tullpersonal bad att få allt handbagage på golvet. Och sedan kommer en hashhund och gennemsnuser allt och alla för en eller annan. Det fanns en som uppenbarligen hade haft ett dåligt samvete eller på annat sätt, för han halkade snabbt vid den närbelägna toaletten på en gång. Och eftersom vi alla avslutades och bad att få gå, befäl och hund gick bort och väntade utanför toaletten där gutten bara slinka in just nu. Så inte vad mer har hänt, men man har en bra idé om det. 

  Hade en eller annan idé som jag förmodligen borde prata med en eller en annan, nu har jag här och var invandrare och inte en vanlig turist. Men det enna som skete var orden: "G'day mate and wellcome to Australia !

  Så det var det! Så naturligtvis var det bara om att avsluta och gå bort till hotell jag hade bokat hemifrån. Nåeja, jag skulle bara hitta en taxi någonstans.

  Det lyckades äntligen fanns det många som hade passerat. Men gott planterade i taxistolen, jag säger "Hotel Top of Town at the Kings Cross please." Du bör ha sett honom i huvudet, eftersom det inte var något att tro att han var bra. Om jag visste att det skulle vara försiktig när du gick på natten i Kings Cross ?? Naaa, det var jag inte och det var sannolikt också lite kritik. Självklart lyssnade på varningarna, men det förändrade ingenting. Som han sa det till "Kings Cross" väl nästan jämföras med distriktet runt Istedgade och Halmtorvet i Köpenhamn, där enkelt liv levas i skuggan av livet. Vad skulle det kunna skrämma en glad mann från Köpenhamn som var glad för livet?

  Efter en trevlig promenad i taxi, jag landade på hotellet där mitt rum hade just blevet klar. Bara super! Och med utsikt över Sydney Opera House, Sydney Tower och Sydney Harbor Bridge från vinduet i rummet , tror jag att mitt rum var mer än perfekt för jag. 

  Fick bara ett par Cola på hotellet under luftkylare innan jag peeped utanför och futtede över till "Kings Cross" som startade ett par hundra meter bort. Många människor i alla färger minst sagt. Restauranger och mycket småshops som handlar med allt och ingenting. Små gata försäljare och andra som faldbød varor av tvivelaktigt ursprung.

Jag gick genom "Kings Cross" ner mot vattnet och längs "Elizabeth Bay" och "Woolloomooloo" Bay "och sedan genom den kungliga botaniska trädgårdar, vilket är en stor fantastisk plats. Så ner till " Farm Cove ", och det fanns sedan Opera House! Wow vilket är jättebra. Opera House, som ligger på "Bennelong Point", som fått namnet efter den första infödda, det lyckades de vita invandrare att få bra kontakt med.

  Samma Bennelong var första aboriginernas som kom till London för att visas upp och han var där under en tid. Da Bennelong kom hem upptäckte han att hans fru hade fötts ett för honom oäkta barn. Följden av detta udåd var att Bennelong fann både sin hustru och barnert till döden och brändes dem. Och det var just här, därför är den plats som heter "Bennelong Point."

  Puuh som det är hett! Nog skrev Australien hösten, men det fanns verkligen ingen anledning att gå och frysa här. Jag gick runt stan och tog bland annat lyftan upp i "Sydney Tower´s" roterande topp. Det var f´fan långt ner och det gav en stor fantastisk utsikt över staden och inte minst över hamnen med många fartyg och dom många turné båta, der seglada runt i "Port Jackson". Fick lite mellanmål innan jag körde ned med elevatorn och fortsatte min promenad runt stan.

 För detta fantastiska utsikten jag satt och åt en enorm skinkesanswich medan jag också tittada mot väst och hade uttsikten över "Blue Mountain", som har fått namnet på grund av den konstanta blå dimma över bergen. Det är en olja dimma från eucalyptusoljan  från träd på bergets sidor. Det varmare vädret är, desto tjokara är olja ångan. Dom ökar risken och orsakar många bränder på berget sidor.

  Det var bakom "Blue Mountain" till datidens fångar utvisad från England, trodde att Kina var. En övertygelse som fick många att prova sin lycka att fly från Port Jackson.

  Några av de flyktingar återvänt till hårda straff, men dom flesta försvann helt enkelt och föder dom själva som "Bush Rangers" som vägrånara kallades väg på den tidan.

  Men tillbaka till "Sydney Tower".  Toppan er 304,8 meter över gatunivå, vilket gör den högsta byggnaden söder om ekvatorn. Som brändsikkerhet är en konstant vattenförsörjning reservoar med 162.000 liter vatten i tornet. Den är byggd så att den tål en jordbävning av en omfattning som aldrig kan komma inom landet, såväl att motstå orkaner med en styrka som bara inträffar en gång vart 500 år.  Extrabra information, nu du sitter här och äter mackor med den jätteflotta utsikten. 

  Mättad med framtidsutsikter och kalorier, resan gick ner med stor hiss som är i konstant hastighet med gäster upp till spåret.

  Jag skulla naturligtvis se "The Opera House" - nu var det här - och det ser nu ut mer imponerande i verkligheten än den gör på bilderna. En otrolig byggnad med vacker design och en stor bild av hamnen lika. Och här var synen av Sydney Harbor Bridge "också värt att nämna. Gammal men vackra stål bro, som normalt hade möjlighet att gå på - uppe stålbuerne. Men just nu - vad annars - var här stängt på grund av reparationer.

  Det fanns många erfarenheter, inte minst för att besöka Chinatown, med sina många restauranger och pulserande världen vi vistnok inte helt förstår. Som överallt i världen, Kinesiska folk löber runt och gör allt möjligt. De är inte att stoppa i sin iver att erövra världen och tjäna pengar. Och de gör det så bra!

  Mina fötter tog mig runt lite sevärdheter, till exempel en botanisk "tropiska" trädgård, där det var om möjligt ännu varmare än ute i solen, det var en extremt hög luftfuktighet, så svett sprang ut ur huden så snart man kom in. Men trevligt var här i sällskap med de vackraste blommor och regnskogen miljö vi bör hantera långt bättre i den verkliga världen. Och du blev bättre till värmen och glömde att svettas till sist.

  Likaså var jag också turen att hitta den zoologiska museet, där det fanns en otrolig samling av ormar och reptiler, både levande och uppstoppade. Det finns detaljerade beskrivningar av olika djurs "kompetens" och hur landet skulle kunna turen att stöta på dem. Var turen att bara dumpa ner till spisetid där flera djur smyga utfodras. Mycket effektivt sätt att spindlar  förlamar sina offer och bara injicerat någon vätska i bytet, så det långsamt blir forfordøjet för senare äta eller väl nästan upptagar maten bör kallas det beror troligen på att spindeln inte ens äter biffar som vi andra.

 Dagen var en nationell højtidsdag, "Anzac Day", en minnesdag för Australiska män och kvinnor som deltagit i 1. och 2. Världskriget och för första gången även för dem som deltog i Vietnamkriget.

  Mer än 2.000 veteraner gick och körde i rullstol genom Sydneys gator, som var lukket för normal trafik. Resten av dagen mötte man veteraner med  bröstet fylld med medaljer för att delta i kriget. Man också träffat många som har minnen tätt på och drack till dom segnede på gatorna. Tyvärr är det förmodligen inte något som vi har råd och att vara domare över, eftersom vi inte har de mest avlägsna uppfattning om vad de har upplevat i krigshelvate.

  Men nog om det. Min dag omtattada även Australian Museum på College Street. Jag är inte normalt ett museum människa, men detta besök jag inte ångrar. Här finns allt om Australiens djurliv och det var snart sagt alla arter representerade, fyllda förstås. Kænguroer, ormar, spindlar, fjärilar, bläckfiskar, hajar och många fler. Det fanns också ett stort antal detaljer i den tidiga Australien,  på samma sätt det fanns också mycket om den tidiga befolkningen i Papua Nya Guinea, som också omfattas av den Australiska regeringen ännu.
  
Tja, det blir stopp och det var min vistelse i Sydney också. Jag hade bokat plats på tåget norrut, med Brisbane som nästa mål på resan. Men då jag gick till Hyde Park för att slappna av och bara göra ingenting. Hittade en trevlig restaurang der serverada en ganska dålig portion mat,  som jag njöt till tystnaden kring mig innan jag åkte tillbaka till hotellet och hämta mitt bagage, och sedan hitta en taxi som skulle föra mig till Centralstationen.

  Jag åkte varje fall dit, eftersom jag trodde det var där mitt tåg gick av. Det fanns ingan särskilda adress på respapiret och färdas i en stad der närmar sig den Danska ön Fyn i storlek, det finns ett par alternativ att välja mellan. Men det var sant nog och tåget var redo för resan, när jag 16 timmar senare vill gå av i Brisbane, cirka 1000 kilometer norrut.

  Funderar på vad Danska DSB skulle ta för 3 läckra smörgåsar, ett stort glas mjölk och ett stort glas juice? Det slet mig för bara 3 dollar vilket skulle motsvara ungefär 13 Danska Kronor. Fin och vacker!

  Efter att ha läst en del Australiska tidningar, jag somnade och vaknade först när det var stopp i staden Casino, där tåget fick tankat diesel och färska varor lastades på och tåget stannade i några enkelte städer under resen norrut. 

  Men det var en lång natt på tåget, gadung-gadung. Men med dom relativt korta stopp i några städer längs vägen, vi landade klockan 10 på järnvägsstationen i Brisbane. Förutom att sträcka på armar och ben och sedan hittat mine ressväskar, hanke upp dem och tittade ut i den varma morgonen och hittar en taxi som skulle föra jag och min bagage ut till Wacol Immigration Center, där jag hade bokat ett rum att ha en bas att förutsätts. Upptäckte senare att tåget stannade på Wacol´s lokala station, inte långt ifrån Emigrantcenteret jag skulla ära med mitt besök. Men det kan mann jo inte veta förrän efteråt.

Det blev så den 25: e April 1987.

  Jo, herran här fick checkat sig in och fick anvist et sovrum. Ett litet mysigt rum med en säng, bord, stol och kylskåp. Hela bra med mig. Vilket fall som helst var det mycket billigare än hotell och liknande. Så nu hade jag alla fall en grund att utgå från min strävan efter ett jobb någonstans och även en mera permanent bostad.

  Det fanns också en möjlighet att vara inskrivna i en "Arbettskontor" som vi vet från Danmark. Och precis som jag skulle kunna söka och få stöd, om jag bara fyllt i ett formulär.  Detaljer för att beräkna den ekonomiska hjälp från den Australiska staten. Det rapporterades alla fasta kostnader som hyra, försäkringar och sedan de betalat och sedan fick vi ett engångsbelopp för att leva för. Så oavsett vad kostnaden kan ha en arbetslös skulle täckas av bidraget och alla hade lika mycket att köpa mat mm. for.   Så det var ingen roll om du hada hus, bilen eller höga hyror, så det var täckta och du har lika mycket i plånboken för skojs skull. Likaså om du bara hade ett billigt rum, så att du fortfarande har samma belopp till det roliga.

  Inte som i Danmark, där en arbettslöshet kan innebära förlorade sina hem och giva andra ekonomiska bekymmer, om du råkar inte bara leva tilleje i ett litet rum och kan därför leva som en Greve av stöd, som förmodligen inte exakt driva enn tillbaka till få jobb snabbt. Nej, jag tror att det danska systemet med fördel kan kopiera allt från Australien i detta avseende.

  Sedan, med stöd av arbetslöshetskontorat som drivs av staten och alla kan få hjälp vid arbettslöshett. När det gäller fackföreningar som rapporterade man in när du börjar på en arbetsplats i ett relevant federala och logga ut när du lämnar platsen igen. Billigt och effektivt!

  Likaså med sjukdomen, givar alla registrerade invånare i Australien rätt till läkarvård och sjukhusvistelse på sjukhus och obegränsad behövde läkarvård. Så strax efter min ankomst fick jag ett plastkort från "Medicare" vid presentationen gav tillgång till sjukvård.

  Nåväl, jag bestämde mig nu att inte komma in i systemet och få ekonomiskt stöd. Kanske det var dumt, men jag väljer nu att bli en fri fågel en tid ännu. Jag hada lite sparpengar att bruga .
 
Då var det i början av Maj månad 1987. 

  Men jag har nu riktat en massa ställen där det kan finnas jobb. Men vad jag fick, var en näsa som var längre och längre. I motsats till vad jag hade rapporterats i Danmark, i den Australiska Ambassaden att det fanns gott om jobb för en Danska mekaniker hade jag i stort sett samma historia överallt jag såg. Det fanns nedskärningar och avslutades på alla jobb, så det var en 12-14% arbetslöshet genomsnittet i landet. Man fick inte informationen på Ambassaden i Danmark, ifall jag kunde ha planerat och agerat mycket annorlunda, i stället för att räkna arbetstillfällen för givet. Minns inte exakt hur många platser som jag ansökt om jobb, men 35-40 arbetsplatsar hedras med mitt besök, men resultatet var detsamma överallt - ingan job till Sven - Sorry Mate !

  Min situation var något annat som jag hade tänkt mig. Så jag var tvungen att ta min framtid i beaktande och ta reda på vad jag skulle göra.

 
Även om situationen är att det enerum jag hade bokat hemifrån på Emigrantcentret, inte at vara enrum mere, eftersom det just i dagarna har en stor grupp kom flyktingar från El Salvador, så min enrum blev till att dela rum med 5 (fem) av dessa flyktingar och ännu värre, de var på dagtid också flera som besökte varandra och jag tror nu att det var tillräckligt för att vara för mycket för mig, med 5-10 "inneboende" som ständigt gik in och ut ur dörren.

  Jag var den enda själv betalanda invånarna i Wacolcentret, förutom naturligtvis personalen. Men det var tydligen ingen omedelbar rätt till eget rum, även om du har betalat hyran. Så här var jag nu tvungen att leta för att hitta en lösning och det gerna lite snabbt. 

  På centret bodde en annan Danskar. Wilfred "Willi" Olsen, som hade bott i landet i 38 år. Det hade varit 18 år vid Wacol, de senaste 3 åren som pensionär. Annars "Willi" var en kock på centret, da der fans up imot 1300 invandrare och flyktingar som bosatta där på dom tidarna.

  Och så fanns det också en Hollænderpar, Hans och Frida, som driver en liten affär på centret. Det blev till många en hyggeprat med dem och jag ofta åt med dem, för tidsrummet att äta  i Centrum: s cafeteria är för kort och jag var inte där vid den tidpunkten.

  Sedan en dag då jag hade kommit från Hans Holländaren, en andra danskan var i butiken för att hämta en film honom hade inleverat tidigere. Han presenterade oss och vi föll i prat. Peter het han och han indvitterede mig hem samma afton till honom och hans hustru Vibeke.

  Vibeke och Peter var nykomlingar och hade slutat på Wacol, strax innan jag kom. De hade heller inte fallet tillsammans med de många flyktingar och hade hittat ett "normalt" boende.

  Samma kväll vi körde ut till andre Danskar som bodde i närheten. De het Dorthe och Henrik, som också hade varit där en kort tid. Och på besök hos dem,var Jette och Henrik, der hade boet i landet ett halvt år.

  En riktigt trevlig kväll, där jag bekräftades i tanken om att komma ifrån Wacol och ut i den verkliga världen. Det var inte mycket atraktivt att leva där, nu när jag har att dela utrymme med 5 andra. Definitivt trevliga människor, men de kan bara tala sitt Spanska-Portogisiska, så vi var absolut helt främmande för varandra.

  Hade jag bara vid ankomsten blevat uplyst, om att det fanns en annan Emigrantcenter, Yungabba het det, mycket närmara Brisbane centrum. Det fanns gott om plats, men dessa två centra har styrts henholsvis av Queenslands regeringen och den centrala regeringen i den federala staten Canberra. Dessa två "institutionerna",  ville inta samarbeta och vil inte att hänvisa till varandras institutionar.

  Det kan annars hade varit bra för mig, men informationen kom för sent, nu hade jag betalat deposition på en lägenhet, eller snarare halv ett hus som var på Lilly Street i en förort der het Stones Corner. Det fanns ingen bostadsbrist här, mäklaran Gloria Dawson på Logan Road, strakst viste detta till mig. Gammalt, men rent och fint. 

  Jag var lite bunden av en bostad. Skulle gerna vilja hitta jobb först och sedan en hem senare. Men nu hade jag en ganska god idé om att hitta mig en buss- eller lastbilmekaniker jobb. Men de flydde snabbt upp och jag fick ut att titta på andra jobb här. Och det blev til många "Hejsan, har Du ett jobb åt mig?" runt omkring, men inga svar annat än "Sorry Mate, inget jobb".

Funderar lite på samtalana i den Australiska ambassaden i Danmark, och ett teoretiskt mekanikara test med bevis, för att allt ska vara ok när jag kom till landet "Down Under". Jag hade gått igenom alla möjliga och omöjliga läkarundersökning i Danmark, men det var tydligen inte tillräckligt. Allt borde vara parat här. Lika mekanikar testen på ambassaden, blev också upprepat här.  Och sedan var jag tvungen att vänta på beslut i "The Local Trades Committé" som sedan skickade mig et "Tradesman Certificate", vilket är detsamma som ett intyg som mekanikara i Danmark. Det tog över en månad, så det var inte mycket jag kunde visa upp när jag sökte jobb.

  Jag talade med flera Danskar här, der var mycket undrande över min väntatidan. Deras handlingar hade gått smidigt genom systemet, så det är kanske bara jag som har varit utan tur. 

  En sak gick snabbt och det var körlicensen. Efter att ha granskat mina Danska och Internationella körkort, jag fastnade 46 skriftliga frågor. Det hade att svara på max 5 fel och jag gjorde det då. Så ett öga testa och att sitta framför kameran - VUPTI!  Ut kommer min nya licens med bild och allt. Hur svårt kan det vara?

  Nu hade jag mitt Australiska körkort, men fortfarande inget jobb. Det har varit drygt en månad utan att jag verkligen har åstadkommit något annat än att njuta av livet. Men vad det nu är inte det värsta att göra. Jag vil inte någonsin kommer att vända ryggen till Danmark, for at bliva Australiska eller något annat lands medborgare.  37 år i Danmark, har gjort mig mycket Danska. Men samma 37 åren har gjort mig mycket nyfiken att se något annat än Storkaspringvatnet i Köbenhamn och höra om H.C.Andersen.

  Jag tror att nästan alla går runt med en liten "detektiv" i sin kropp. Jag har turen att inte behöva be någon om tillåtelse att göra något, det har helt enkelt en fråga om att ta steget och hålla idéer i praktiken. Och på den punkten, jag har svårt att sitta still och måste alltid ha klargjort vad som ligger runt nästa gathörna. 

  Tänkte på att köpa en bil, men inte har stort behov för en ännu. Du ser ganska mycket med hjälp av bussar som kör runt i stort sett hela Brisbane och dom många förorter fylla på ön Fyn i storlek, så det finns mycket att titta på.

  Får också sett många i Danska vänner jag har. Det är "Willi" på Wacol, som öppnade sin dörr och gav många tips och  berättelser, precis som vi delade ett bra antall mellanmål för dom hungriga dagar då jag besökte honom. Det fanns bara 22 kilometer till "Willi" från Stones Corner, så jag gick regelbundet ut till honom på morgonen och sedan hem igen på kvällen. Jag älskar att gå och har sett en hel del av världen på det sättet.

  Och sedan ser jag Vibeke och Peter som bor i Holland Park. Jette och Henrik bor i Coorpaaroo, likesom Dorthe och Henrik också bor i Coorpaaroo.  Dorthes Henrik sa ofta "amatör" til jag, för han har varit i 24 länder och jag har bara 12 hittills. Men vänta Henrik. Och Henrik har även arbetat i Grönland, särskilt Søndre Strømfjord, så det gör mig bara att gräva upp en gammal idé igen - Kanske man borde söka jobb i Grönland en dag? Visst vid Thulebasan som har spøgt i mitt huvud sedan min kusin Bent har varit där uppe som en målare i sammanlagt 19 år.

  Men nog om det och tillbaka till Brisbane. Jag fick två prattflickvänner här. Den ena heter Louisa och är frisör på en salong i närheten av där jag bor. Då hon leder saxen när mitt hår växer över mitt huvud.

  Den andra heter Jasmine och är från New Zeeland men har arbetat i Australien i några år. Hon chef för en 7-Eleven på Old Cleveland Road, nära där jag bor. Vi har ett bra prata hvergang jag köpa en liten läsk och annat där.

  Och vad gör jag också? Tja, så händer det också att jag går in i "Public Baren" i hörnet av Old Cleveland Road och Logan Road. Här kommer jag att ha en bra diskussion med andra besökare eller dom kvinnliga bartender. Se, här de kan donera öl! Inte som i Danmark, där av oförklarliga skäl alltid måste vara en massa värdelösa skum i glaset. Det kommer bara leda till ett inbördeskrig här. Nææ, öllet är försiktigt fylls till brädden och värja gang i nytt iskallt glas från is lådor bakom baren. Tänk, bara det kan få en att lämna Danmark, där det är normalt att kyparen förväntar att man skal behålla samma fettada glas hela kvällen. NEJ! Låt oss få Australiska bartilstande i Danmark och i dess omgivning.

 
Här från "Public Bar" Jag har en riktigt bra utsikt till "Stones Corner Gym" på Logan Road. Jag borde verkligen gå och träna, men jag göra det? Viljan finns där och jag har varit där 6-7 gånger för att lyfta något järn, i detta välutrustade träningsenter, med tillräckligt med järn för att bygga en tankbåt. 2 etager är fyllda med reskaber till den sista millimeter, och jag måste säga att det var ett par hårt pumpada av båda könen och som lyftada upp vad de kunde och sedan lite mer.

  Även om jag tränat en del hemma i "Atlas Bodybuilding" i Søborg hos Bruno, där jag kände andan var hög. Men i jämförelse med här kommer jag att jämföra "Atlas" med ett vårdhem. Vi hörde nästan ingen talar här, bara skrammel av redskap och flåsa, stöna, och lite vind backifrån från tid till annan. Jag kunde inte hjälpa att vara lite imponerad av den anda, som vi inte fant i Danmark.

  Tja, nu gått 2 månader här i Brisbane. Jag måsta nu se att ta reda på vad jag behöver för att komma vidara. Har varit  tänkabox på den senaste månaden, så nu måsta beslutet fattas före pengarna tar slut.

Och sedan kommer det nog vara klokt att ha köpt en biljett till Danmark just nu, så jag undvikar att använda pengarna innan. Så ner till "Thai International" för att köpa. "WOW - NÅGRA HØGA PRISER". Det var inte precis vad jag hade väntat mig, för det mest direkta resor hem utan att stanna, sprang upp till nästan 2200 australiska dollar, vilket är ungefär 10000 Dk.Kroner. Detta var något som en våt trasa i mitt huvud och jag kunde se att min vistelse har löpt ut och det ganske snappt.

  Men gutten bakom skivan visade sig vara Danska och han gav ett mycket bra råd. Bara 100 meter borta är en Discount rejsebereau som säljer exakt samma biljett, bara med lite osäkerhet om avgång dagen håller präcis. Jag tackade och gick över och fick en returbiljett med Thai, flytande evresadato, endast 1100 dollar motsvarande ca. 5000 kronor. Och ännu bättre - det fanns också en veckas vistelse i Bangkok med priset. Så nu var jag då rätt i toppen.

Fortsätter i mappen "Svenska 5"
 

Skriv en ny kommentar: (Klik her)

123hjemmeside.dk
Tegn tilbage: 160
OK Sender...
Se alle kommentarer

| Svar

Nyeste kommentarer

28.11 | 21:46

And I have never experienced any problems myself

...
28.11 | 21:43

There are no problems dear Laila.., My site is secured through the company I have the website uploaded in... I've never heard of any crashes there. Take care

...
18.10 | 21:46

Enjoyed reading about your upbringing. I was a little concerned because I have a "Red Alert" that says your site is Not Secure so was afraid to stay longeer

...
20.01 | 14:17

Hej Sven, kig engang herind www.per-anne.dk find ferieture i menuen og Grønland 1989
Mvh. Per Skjødt, søn af den kolde smed

...
Du kan lide denne side
Hej!
Prøv at lave din egen hjemmeside ligesom mig! Det er nemt, og du kan prøve det gratis
ANNONCE