Svenska 2

2

2

August 1972 och det civila igen .........

Jag kanske borde ha blivit inne i millitäret på den tiden, men det civila livet så kanske bätre ut för jag.  Men i stället för att leta efter ett jobb, jag gick runt och hyggede en tid, troligen eftersom jag inte hade kommit helt över olyckan på motorcykel. Det knagede lite här och där i kroppen och fortfarande huvudvärk med medecin forbruk til fölge. Jag kunde inte riktigt komma igång med något och det var bara et liv för lånade pengar, medan jag hyggede tillsammans med hela "teamet" när Vejlesø i Holte. Vågar inte dricka något sprit för det sedvanliga festligheter var i cirkeln. Varje gång jag fick bara 2-3 stycken var jag så yr som om jag hade fått 20!  Det måste ha varit efter effekter av olyckan som ledde huvudet ganska lång tid efter. Läkarna hade ingen bra förklaring, men i tid var jag nu "normal" i knölar och så småningom skulle kunna delta i den dagliga strabadser. Nåeja nu är "normala" är ett ganska varierande storlek och när man tittar på och höra om vad de såkallade "normala" människor gör i vardagen, så jag tycker det är utmärkt med förhoppningsvis att vära lite onormal.

  Har det till sist totala bra och fick den ljusa idén att ta licens för buss och taxi. Det var inte det fallet att det i dagens Danmark, där man nästan behöver en examen för att få professionell.

  Började strax efter nyår 72-73 och fick 2 timmars körning i en gammal gammal Bedford buss i Stadens Kørskola i Nørreport. Den gamla bussen gick bra i bitar ända fram till prövet, så Køreskolen lånade en lika gammal Leylandbus i Köpenhamn Sporveje. Visste inte prova det innan avgång av granskarna via Köpenhamn gator och gränder. Teori togs efter en vecka och med snabbtestet jag nu stod där med ett licens för buss och taxi. Så vad?

  Nååeja som var "Dom Gröna Bussar" i Hjortekær, som ägs av Svend Bojesen. Dom har jag använt helt från födseln, så varför inte fråga om behovet av ett fåtal händer på ratten.

Januari 1973 .........

  Och jatak från Svend Bojesen, han hade redan hört att jag hade en licens nu, från en av hans gamla förare Andreas Andreassen, som jag hade en konversation med några dagar innan. Det var en liten världen i Hjortekær, så det hade fått ryktes dumbom här hade licens och Svend Bojesen var säker på att jag gick upp och sökte jobb med honom.

  Det fanns 5-dagars 47-timmarsvecka. Ugelønnen var DKK 905 - före skatt. Kan inte komma ihåg vad skatten var, men jag var bara superrik där Svend B. betalat mig totalt veckolön, endast 3 arbetsdagar första gången. Och eftersom jag inte hade överlämnats min skattkort, sa han skit och gav mig hela lönen utan avdrag för skatt. Och när det väl var i kontanter - betalas kontant på torsdagen vad de hade tjänat till onsdag kväll. Nåeja - samma lön som normalt betalas ut i 5 - och 10-kronor konstaterar att Svends pengar förvaras i en låda i skrivbordet, där han hade busting.

  Det fanns ingen bankavtal, det var Svend B. som är ansvarig för gammaldags. Efter så många år, det kan väl etablerad röjas att det fanns alltid en hel del kontanter i katter låda under skrivbordet. Alltid full av sten 5-kronors och 10-kronors-sedlar för att betala varje gång det vär tid för lön. Så det var alltid en mycket tjock plånbok hade varit på lönelistan dag.

  Ändå körde min Harley Sportster och gjorde vägarna osäkra med Vejleguttarna och särskilt Knut (Valnöt), som hade samma passion för Harley som jag hada. Körde också en stor del i Alleröd, var min mycket goda vän Kockar Per-levde. Naturligtvis har han också körde Harley (det fanns två?) Och hade nyligen "omvandlas" från kock till mekaniker. Vad mer? Det är mycket uppenbart, IKK?

  Stort sett samtidigt började Knut, jag och några andra från Vejlesø som kommer i en motorcykel klubb i Ballerup. Den hette "222" och var uppkallad efter startdatum, 2/2-72, och sedan kom till Råmosevej 2 Det var under åren en mycket stor klubb, med 120-130 aktiva medlemmar. Det var för några år fanns på motorcyklar, vilda festande och massor av fart i vardagslivet, jämnt fördelade mellan "222" och Vejlesø i Holte. Vägen klubben inte kallas för "222" mer, men "Oldtimer" eller nåt sånt, men är fortfarande visas på Råmosevej.

  Nu var det den unga, vackra och goda, inte minst vid den tiden, så det är inte brist på uppmärksamhet i bussen från söta unga damer sedan. Ibland trodde att om det var på grund av att de kom fria med att de stod och pratade med en. Naaaaa var det uppenbarligen eftersom det var den unga och vackra chaufför, det måsta det bara vara. Annars gick det utöver självförtroende.

  Och här är vad jag kan komma ihåg en dag. Det fanns en ung dam som hade särskilt lockade min uppmärksamhet. NæNæ, absolut ingenting att göra med läder jacka eller andra kläder, sade till mig att här var en av baksätet. Långhårig och bär ett stort afghanska päls, var nog inte direkt något en motorcykel gut hade öga för normalt.

  Men när hon fortsatte att sitta, så hon var alltid där i spegeln, vi kunde lika gärna vända ett skräp tillsammans. Kanske var det att köra utan biljett, men jag har aldrig fått reda på.
 
1973 kunde man visa .........

  Gitte het hon och var annorlunda, spännande och vacker, så det utvecklades ganska snabbt till något mer, även utanför bussen. Vi var så olika att vi simpelhen förvandlas pjaltetne tillsammans och försöka delaliv. Kan inte minnas eksagt när, men Gitte flyttade ner till mig i källaren i mina föräldrars hus i Lundtofteväj 288 av Hjortekær där källaran konstrueredes till boende för oss.

  Vi skulle naturligtvis vilja ha mer utrymme, men det var mer än omöjligt att hitta en ledig lägenhet i och runt Kgs.Lyngby där vi ville bo. När det småningom gick upp för oss, vi skulle ha att tänka alternativt. Gitte och jag var också gift under den period under stor fest efter en kirkebryllup i Lundtofte kyrkan. Kom också ihåg att vi hade en fin bil, en Trabant Stationcar, som gästerna målade med barbérskum. Det visade sig senare efter biltvätt, skummet hade cauterised i färgen, så vi skiltede därefter permanent med "Nygifte" fram och bak, men utan skramledåser på ett snöre efter vagnen. Smekmånad ägde rum i ett hus i Asserbo som familj och vänner i hemlighet hyrt till oss. Det var först när vi drog bort på kvällen, vi fik fastnat en karta i handen, med en väg dras in. Körde iväg och hittat en hydda fylld med allehanda tricks och mat i kylen.

  Inte långt efter att vi var på vår smekmånad, som åkte till Costa Brava och staden Llorett de Mar Vi bodde på ett hotell som heter "Xaine Park." Fin stad, med sol, strand och massor av komfort os nygifte. Samtidigt bodde också en av våra härliga vänner, Mona Ussing, på ett hotell "Garbi Park" nära ved. Liksom Mona träffade på samma resa hennes framtida make Josep Henriquez, som var en professionell klassisk spanska gitarr musiker. Sedan dess har flera konserter med Mona och honom kan bara vara leva med musik. De lever vet jag, fortfarande i en förort till Barcelona, Granollers kallas den. 

  Vi hade en plats att leva, så fanns det inget omedelbart behov. Så varför inte hitta något i Ballerup, där vi kom en hel del i "222" klubban. Och ja, det var "Stuvehøjgård" trädgårdarna rakt upp bakom klubbhuset. Det var trädgårdarna som ägdes av Lyngby-Tarbaek kommunen. Så som medborgare där, det var lätt att övervägas. Vi snabbt fick en trädgård och verkade leta efter ett hus att bygga. Det var en Ganløsehus där företaget uppskjuten ett råhus och så skulle vi själva ordna allt inomhus. 

  Mycket fint och vi har byggt på livat lös. Men nu har vi också fått reda på att vi förmodligen skulle ha varit lite stygg av Nytårstid för 4 September 75, rapporterade en liten pojke ankomst i vår värld. Kom ihåg första gången Gitte hade att bära, så fanns det ingen plan med bred marginal, men skulle något annat. Det var lite Prut också bara nyfiken, som hans papa Sven, för det skulle bara ha varit för ungefär en månad senare. Men vad har man annars uppfunnet gener för?

  Det var i själva verket bara en vanlig undersökning, efter som vi var på väg til party den kvällen. Men barnmorskan tyckte att det var liiidt orimligt, för barnan var klar, faktiskt redan utan Gitte kände det. Så jag futtede hem efter 8mm filmkameraet och sedan tillbaka till förlossnings kliniken i Virum. Det dröjde inte länge innan veerne hit och det fanns en ny medmorgare i Världen.

  David, du hade en extremt välutvecklade stämband, ingen tvekan om det, och du var vackert ljusblått och rött för att din lever ännu inte fungerar optimalt. Men det varade inte länge innan du tog standard kulör och den lilla familjen skulle komma hem och försöka att vara familj på en dag. Välkommen till Din världen, David!

  HæHæ David, jag kommer ihåg 1-års födelsedag i sommarstugan i Ballerup. Du har din alldeles egen tårta och fick det också delade meningar om atomer och fett i överallt. Nææ, där var du duktig!

  Men vi var unga och helt utan erfarenhet av det med familjen. Så efter några år var det bästa att göra, att fortsätta som goda vänner, men efter en skilsmässa. Kom ihåg på Köpenhamn Amt, där separationer inträffar, då talas med mycket höga röster. NæNæ - inte oss, men ett annat par och deras advokater upp till 1 hallen där konferenslokaler var. De var minst sagt lite oense om saker. Våra papper har beställt stilla under 10 minuter så vi kunde komma ut och fortsätta  livet i lugn och ro efter en liten lunch tillsammas.  Ganske bra.

23. September 1976

  Det var dagan när Harley-Davidson Club i Danmark (se "Länkar") officiellt grundades. Många har haft otroligt upptagen att berätta allmänt att det var just dem som startade klubben, någonstans i en steril köksträdgård eller en mörk källare med dålig ventilation. Min gode vän Knut och jag började redan under våren 1972  att prata sammens om at bilda en sådan Harley- förening och granskat några av möjligheterna. Likaså har flera andra också talade om, men det gör jo inte alla eller enkelte personliga grundare av klubben.

  Naa,  vi var 7 vänner, som alla hade gjort någonting lite forarbeta, samladas i Bagsvaerd, på Pelles arbete. Det var: Pelle Soeborg, Ib Johansen, Peter Hansen, Jørgen Hoff Olsen, Jan Koch, Brigitte Yvanés och lilla jag. I sanningens tjänst, det måste rapporteras att det var en enorm regnväder den dagen, såsom äkta Harley körere kom alla körende i bil till sammanträdet, vad mer? Hade vädret varit lite bättre, jag är säker på att Knut Langmack också var kommit till mötet på hans Harley. Med hans store förarbeta i "fallet" tjänst, han bör uppenbarligen också räknas in i kretsen av "förlossningspersonal" i klubbens uppstart, på samma sätt som Flemming Thaysen från Fyn var aktiv från första dag i klubban..
 
  Då är det nog mycket lättare att hålla fast vid att 8  för att gemensamt lägga dom första stenar samman med Flemming Thaysen från Fyn der samlade HD-körera där och att varje medlem sedan, alla har leverat og varit ovärderliga stenar eller klätt murbruk för att bygga den stora och solida förening HDCofDK er blevat till  (här i 2009). Ingen har kunnat tas bort, för varje har med en strö salt eller krydda byggad klubbens historia. Enkelt och ukomplicerat.

1978 säger min genomborrada minne .......

  Mitt liv fortsätter som tidigare, köre Harley och arbeta som busschaufför på De Gröna Bussar i Hjortekær. Jag började att resa en del till Gran Canaria, närmare bestämt till Puerto Rico, där jag befant mig ganska väl. Kendte en gut, Birger Vallys het han och vi hada många trevliga timmar, både på hans restaurang och när han holdt på at hajfiske. Min nyfikenhet tog mig runt när jag sa alla hörn av ön. Jag hyrde bilar och vanliga bussar, futtede mig runt överallt och fick liv på denna vackra ö och fick en massa erfarenhet på ön.  Birger hade en Moto Guzzi California, han ofta erbjuds att jag kunde låna för lite att köra på ön. Mycket snällt av honom, så jag tackade ja några få gånger, så det inte en vana att jag lånade hans cykel. 

  Väl hemma gikk tiden med den vanlige busskörsel, intill en sen natt när jag fick den vanliga godnatt läskedryck tillsammans med andra förara i et rum vid Lyngby Station, sa min kollega i ett annat bussselskab, Freddy, att det ryktas att de behövde en ny bussmekaniker i bussvärkstallet på Columbusvej i Gladsaxe.

1979 kalender sa ........

  Vad sören, tänkte jag, varför inte? Jag körte ut på busvärkställat och fick tag på värkföraran, Frandsen. Ett snabbt prata och absolut inte om jag börja som busmekaniker 2 veckor efter. Nåeja, nu hade jag naturligtvis aldrig försökt reparera bussar tidligara, så det var tvungen att skärpa skinkor tillsammans och tänka mycket, eftersom det var bra för något annat mekanik istället för Morris Mascot och liknande, jag hade blivit utdannat till för många år sedan. Namnen på mina kolleger är inte helt säker på ytan av den övertagande i alla fall, Paul och Freddy jag minns, eftersom deras vackra fruar Gitte och Margrethe. Såvitt jag vet nu, är Freddy chef på busværkstedet nu.

  Men det var verkligen bra tid i 3 år, fram till 1982, tillsammans med många fantastiska kollegor. Men som alltid, jag kan inte riktigt sätta mig i den dagliga trommerum så att gå runt på samma våning och samma rum varje dag. Jag var tvungen att finna frisk luft och började köra buss igen. Jag förstår inte riktigt vad som drog mig bakom ratten, men det var förmodligen det avslappnade livet som egen befälhavaren på ett eller annat sätt som fick mig.

  Genom åren har jag nu inte lugna ner, på samma buss så lång tid. Så det blev en vanlig övergång mellan De Gröna Bussar, HT, Therkildsen Rutor De Blå Bussar, Busdanmark och Stadstrafiken. Men nu var det alltså "De Blå" i Holte som jag hålla till. Det var jo också tät ved Vejlesö och vännerna där.
 
Nåväl, nu skulle man jo inte helt stanna stille! Då plötsligt fick jag den utmärkada idé att köpa en Autoværksted, varför inte? Så jag gick jakt och plötsligt hade jag undertecknat ett köpeavtal om ovetagelse ett bra värkställe som var i ett parkeringshus i Adelgade, Köpenhamn. Det var ett par brödra som hade drivit det väl i många år, men nu vill en ut. Handeln gick enligt planerna och jag anstälda Børge, den yngsta av bröderna Mathiasson.

  Det gick riktigt bra, inte minst på grund av Børge, som själv tydligt virkede som en magnet för gamla kunder värkstället hade. Och en annons i den lokala tidningen, var nästan för mycket av det goda. Kunderna stod på ryggen av varandra för att få bilen reparerad. Men det ska der inte klagas på, så det var ofta sent på kvällen innan jag kom hem därifrån.  Jag hade några"namn" frånden danska filmenvärldensom kunder på värkstället och även Lars von Trierkom medsin gamlautslitnaFord ochfick denrepareradför ganska små pengar.Kulatt tänkatillbaka på.

  Efter ett års tid, jag ville pröva nyt och satte verkstaden till salu. Efter en kort tid en köpare av utländsk härkomst, med fickorna fulla av pengar, så butiken bytt ägare och var fylld med taxi, medan befintliga kunder på detta sätt var pressade att finna en annan anläggning. På samma tidan iäste jag små artiklar i lokala tidningar, som sade stadsförnyelse och andra liknande åtgärder från lokala politiker. Inte något särskilt, men min uppfatning var ret, eftersom efter bara ett liten år, seminariet var tvungen att stänga grunnet av politiska idéer om en saliggörende förnyelse.

  Så det var bara om att komma ut för att köra buss igen. Det var några år i det gamla utan de stora fustrationerna, förutom mycket goda relationer med super vänner, bekanta, inte att förglömma mina underbara föräldrar och syster Lizzie.

Min Gran Canaria resor jag började i den senare hälften av 70erne, blev en vana med minst 4 årliga resor dit av 2-3 veckor varighet. Jag boede dom flesta gångar i städerna Puerto Rico, Patalavaca och Arguineguin på södra delen av ön. Det var utgångspunkterna för mina resor runt ön, där jag bara slappna av och så mest möjligt av ön på samma tid. 

  Jag har aldrig ställa mig själv alltför många mål, men tog en dag af gången och låt tillfället hantera dagen när jag hyrde en bil eller kanske hoppade på en lokalbus och körde ut för att se vardagen i det Spanska. Många upplevelser och intryck som gjorde mine Canariaresor till mer än bara charterferie med resbureau upplevelser. De många Canarierejser blev nästan vardagen för jag och jag får inte glömma att säga tack till min arbetsgivare för deras otroliga flexibilitet med min ganska olägligt semester önskemål.  Men jag var nu aldrig rädd för att ge en extra hand, om det fanns en chaufför brist i firman. Och på samma tid, min hälsa var i top, så jag var aldrig sjuk - lucky me!

 Det var mycket Harley körsel de åren.  Många träfs och fester med likasinnade och inte minst de många Harleyträfs i både Danmark och Sverige gav en god krydda i livet. I Sverige, är det platser som Slite på Gotland, Saxtorp, Gävle, Jönköbing, High Chapparal och inte minst Midsommerträffet i Skellefteå, jag besökte varje år och hade ovärderlig gemenskap med vännerna där. Och fastän jag var klar med nästan alla dom Danska Harleyträffarne där fans. Fick otroligt många och nära vänner som alltid har ett varmt plats i mitt minne.

Det var sensommaren 1986 .........

  Men naturligtvis fick jag tillbaka ett fixa idé, vad mer? Hade läst lite om Australien och sett en liten film där. Så vad annat fanns att göra än att ansöka om permanent uppehållstillstånd i landet, så jag skulle kunna bo och arbeta där på obestämd tid, precis som jag kunde vara där för evigt om det vore valet.

  Det tog ganska lång tid att få visum. Det var ganska själva med en massa läkare och särskilt väntetiden, för att uttrycka en viss australiska gut hit från Holland till Danmark. Med honom skulle jag ha ett möte och det visade sig, att honom skulle ge mig ett ganska omfattande teoriprov i Auto yrke, så att han kunde utfärda ett "intyg" som Australiska Automekaniker. Hela fett, jag fick det och har det ännu.

Fortsätter i mappen "Svenska 3"

Skriv en ny kommentar: (Klik her)

123hjemmeside.dk
Tegn tilbage: 160
OK Sender...
Se alle kommentarer

| Svar

Nyeste kommentarer

28.11 | 21:46

And I have never experienced any problems myself

...
28.11 | 21:43

There are no problems dear Laila.., My site is secured through the company I have the website uploaded in... I've never heard of any crashes there. Take care

...
18.10 | 21:46

Enjoyed reading about your upbringing. I was a little concerned because I have a "Red Alert" that says your site is Not Secure so was afraid to stay longeer

...
20.01 | 14:17

Hej Sven, kig engang herind www.per-anne.dk find ferieture i menuen og Grønland 1989
Mvh. Per Skjødt, søn af den kolde smed

...
Du kan lide denne side
Hej!
Prøv at lave din egen hjemmeside ligesom mig! Det er nemt, og du kan prøve det gratis
ANNONCE