Välkommen till mitt liv ..........

12. August 2008 - Sedan byggs i många, många år framöver. .......

Mitt liv och verksamhet sedan 7. August 1950 lite sent på kvällen. ...... .


Juni 
 2014  -  Hejsan, jag är mycket glad och förvånad över att se många Svenska läsare inne och läsar min berättelse.
Vänliga hälsningar  -  Sven


Det var en mörk och stormig natt ...... Naaj,  jag vet inte hur vädret var den natten jag föddes. Jag var inte så hemskt gammal då.

  Men tydligen var det framgår ganska sent när jag bestämde mig för att göra mitt inträda i den här världen. Och då skulle jag definitivt komma tidigt, eftersom min barnmorska hade övertygat mina föräldrar att jag var fullt utvecklad, inklusive en månedstid innan annars planerad ankomst. Så just detta tidiga spark i bakdelan , där jag är störst när jag plocka jordgubbar har påverkat mig att bli nyfiken dåligt resten av mitt liv, måste jag lämna det osagt. Men varje fall min närvaro på jorden ofta kännetecknas av en plötslig infall jag hade ofta att genomföra, eftersom bara för att se om det nu var en bra idé att jag hade där.

Om så det var frisk och trevligt, så att vara en del av en för tidig födsel - kanske hjälpt av en Jordmorders iver att få en liten extra kostnad - Jag kommer inte att kunna svara. Men vilket fall som helst, det har sedan dess hjälpt fint på min naturliga nyfikenhet, som ofta har fört mig långt omkring, eller har gett mig erfarenhet på andra sätt under denna. Kanske inte alltid genomtänkta, men detta har i sin tur ofta varit väldigt roligt och säkra utvecklingen av en önskan att se mer.

  Vill du se mer - jaaa, det vill vi nog alla. Min nyfikenhet var definitivt inte minst, och förde mig oroväckande nära ett par på huvudet av mina syskon när jag inte kunde hålla händerna för mig själv. Lika nyfikenhet var vårdas fint när det var på resor med familjen i bla. Sverige, Norge, Tyskland och Italien en gång. Likaså minns jag familjens resor runt i Danmark, som något vi alla såg fram emot med spänning. Här var det ofta med olika trick med min kusin Bent. Kusin Bent och jag har sett en del till varandra sedan, så han kommer vara här ett par gånger till under historien.

  Min tidiga barndom från födelsen till skolan, jag minns inte mycket om i mitt minne. Men det är förmodligen för att jag säkert har i stor utsträckning levat ett skyddas liv och livet har därför avledas lätt och smärtfritt bort. Men naturligtvis kan jag tacka mina underbara föräldrar for det.

 Men jag kan mycket väl komma ihåg min barndom vid Lundtoftevej 288 i Hjortekær. Jättefint stort hus, som var på en kämpemark, som senare säljas flera grundar från til at bygga huse på.

  Mitt barndomshem var 2 minuters promenad från Kungans Djurpark, som kalladas "Eremitagesletten", med "Eremitageslottet" hvor  Kung Frederik och Drottning Ingrid ofta kom ut.  Eremitagesletten var och är en fantastisk lekplats för barn (och vuxna också) där jag ofta var ute bland hjortar och andra djur, liksom Rådvadskogen och "Jægersborg Hegn" (stort skogsområda) var en stor del av min uppfostran, där erfarenheter och spel här i naturen har betytt så mycket för mig och inte på något sätt skulle kunna ändras med guld, silver och diamanter.

1957 och framåt .....


  Så det är förmodligen en stor del av luckor i minnet tills jag började i 1.klassa på Raadvad skolan i augusti 1957. Här fick jag herr Brogaard som lärare, som jag minns mycket väl regnet lär Lebech, Hansen, fru Hansen, Wallenström och det har andra bra bit på väg i Raadvad då det aldrig var mer än till stor del är kända för alla i skolan, hur många som verkligen goda vänner och flickvänner, man jämt tänka tillbaka på eftersom alla har påverkat en av de yngre år och på det sätt som jättebra balast att gå vidare till där vi är idag.

  Så jag är säker på, att jag är skyldig Anders, Annelise, Annette, Birgit, Bo, Charlotte, Dorthe, Elinor, Flemming, Gertrud, Jan, Jens, John, Jørgen, Kim A. och Kim, Kirsten, Mariann, Marianne, Ove, Peter, Poul, Steffen, Søren, Torben, Troels, Vibeke och Vibeke.  Ett stort tack för vad de gav mig erfarenhet på Raadvad Skola och självklart även på fritiden utanför skolan.
  
 Jag är övertygad om att varenda en av mina skolkamrater och alla vänner utanför skolan, alla har besåtts just deras frön som grodda och utvecklat min personlighet i den riktning jag har valt när det fanns fler än ett alternativ om vi nu kan säga så. Jag tror inte att man tänkte mycket på det som barn, men som åren går, det är då självklart att vi alla kan ge våra "vardagliga rötter", särskilt i de tidiga åren, äran för många av de val eller dom kanske kloga "nejtak" vi har gjort i livet.

  Det var stora klasser då, till skillnad från nu när det nästan ser ut som privata lektioner med egen lärare. Kanske det är bättre i små klasser, men jag tror nu att det var annorlunda på den tiden mycket väl etablerad, eftersom det inte fanns så mycket för att distrahera, såsom mobiltelefoner ständigt pip med SMS och vad är helt nödvändig underverk att störa vardagslivet var du än befinner dig i världen i dag.

  Tja, Raadvad Skola fyllde första 5 läsåret och var som jag minns, en plats man vill vara, eftersom den inta var större. Dessutom hade vi Raadvadskoven, precis utanför gratis efter skolan. Skogar med grus grav, Raadvaddammen och många andra spännande platser, jag tror nästan alla, varje fall pojkarna, som används för att spela och många andra konstiga saker och trodde att vi kom in efter skolan.

  Men som alltid er ingenting för evigt. Och här var det beslutat att Raadvad Skola endast ta emot de första 5 klasser och var vi sedan flyttade till 6.klasse både Trongårdsskolan och Lundtofteskolan, som då innebar ett olägligt uppdelning och fördelning av klassen.

  Personligen var jag fast besluten att komma på Trongårdsskolen. Men av skäl som obegripligt för mig, jag flyttades till Lundtofteskolan, som alla nog har haft stora konsekvenser för och val genom mitt liv.

  I Raadvad Skola jag såg mig själv i Real klassen och ta mig en 3.Real som förmodligen motsvarar 10.klasse idag. Jag kan inte riktigt komma ihåg när Real klasserne togs bort defenitivt, men beslutet att jag skulle på Lundtofte innebar för mig att jag var helt låst och gjorde allt för att undvika att komma till skolan. Från att ha varit mycket glada for att gå i skolan och få en fin examen, jag blot önskede at slutta skolan, som också lyckades med en 7.klasses exam som egentligen inte kunna används till något. Varje fall har det inte hållits mig, så jag var tvungen att flytta lite runt under näringslivet. Men inga klagomål om det, när valet var mitt eget och har sedan brytt mig bra.

  Det var för 2 år med mycket frånvaro och själv uppfunnit sjukdomar som kunde hålla mig hemma. Minns särskilt en "sjukdom", som gick så långt att jag var tvungen att gå linen ut och komma på Gentofte sjukhus, och det togs bort blintarmen.  Jag var självklart inta sjuk, men detta "trick" från min sida, tyvärr lett till flera sjukdomar, bla. en massiv tarmslyng det var fruktansvärt nära att gå fel. Sen igen, mer eller mindre oskyldiga skolkare snabbt kan köra utanför och slutar att kosta för mycket när det nu är mycket långt för att erkänna det hade konsekvenserna av en pjäs, som uppfanns av en skolpojke som inte skulle vara glad för at vära i skolan.

  Så, efter frånvarande mig 6 och 7 klassen, jag gick ur skolan med ett diplom som sa: "Sven Eriks färdigheter är bra, men eftersom han är inte överväldigande aktiv, da gjorde han inte det höga prestanda." Enkelt sätt att få paket in at jag var lat och inte uppnått någonting. Men då kan man tänka lite om vad resultatet blev och hur mitt liv var formad, om lärare och skolan hade lyssnat på vad eleverna ville. För min del var nog tänkt 10 års skolgång, kanske mer om framgång var bränsle och skapat ännu större lyst att opnå större kunskap, med vilka man bara kan tänka sig ytterligare utbildning och kanske et annorlunda liv.

  Av vänner vid Lundtofte Skolan är lite dimmig sak, eftersom jag har nämnt är inte exakt överbelastad skolan med min närvaro. Naturligtvis var det dem som också måste fortsätta på Lundtofte, men det fanns också många nya ansikten, vi var tvungna att dela skolelivet med.  Flera nya vänner misslyckas med at komma ihåg, men namn som Elmer, Vivi och Bent "Taurus" växer fram, men det var mest från parralelklassen, som jag minns. Elmer och jag var mycket tillsammans, eftersom vi körde mopeder (ganska snabbt) tillsammans och söta Vivi, som var Elmers flickvän som var bosatt i byen Brede.
 
 En annan sak som är tydlig i minnet, att fartyget der sjunker vid Grönlands kust 30. Januari 1959, där "Hans Hedtoft" kallades "det fartyget der inte kunde sjönka", sjönk i orkanliknande storm, efter att ha drabbat ett isberg. 95 människor dog i förlisningen der kallades Danmarks "Titanic" katastrof, som kunde ha undvikits med vanlig förnuft, men dåvarande Grönlandsminister, Johannes Kjærbøl pressede igenom sejlladsen, trots många varningar från befälhavare och andra experter på Grönlandstraffik. Och så fanns det ingen gräns för hur många människor, der bakom tvättada sina händer och avståtts för ansvaret för olyckan.

  Det var en utvikning, men en händelse som har bränt sig in i minnet, eftersom den katastrof på så kort tid, var så stor och kom att betyda så mycket för så många människor under en lång tid efter.

1964 och framåt ........


 Kanske jag kunne fåt en hög utbildning på et sät, men missförstå mig inte, jag har varit helt nöjd med vad jag har åstadkommit. Kanske inte i form av höga löner och titlar, men i det fallet så har livet gett mig erfarenheter och val från tid till annan. Val som har lett mig tillsammans med en massa intressanta människor och gett mig många erfarenheter och möjligheter. Det var alltid spännande med nya ansikten i cirkeln, eftersom alla, utan undantag, naturligtvis sätter lite streck eller utropstecken i eens liv. Ett streck eller ett tecken som på ett eller annat sätt kommer att ha ett inflytande i en rättsakt senare i livet.

  Men nog om skolan. Efter några veckors semester, fick jag erbjudandet att flytta till Haderslev. Fine nog, sedan kommer ut för att se andra saker. Första gången jag fick ett jobb som ungarbetar i en fabrik innenför uppvärmninggrej, där jag rensas och städas upp saker för vuxna anställda. Inte bara en drömjob, så då fanns det plötsligt ett jobb på BP tanken, jag hoppade till och arbetat där, som jag minns 3-4 månader. Hade en rolig och spännande tid, vilket gav många nya vänner och så tjänade man pengar. HaHa, var också karsehårig - kan ni föreställa er ett spannmålsflingor skål på 120 kg, med strithåt och runda kinder. Jag var bra tills jag har mer men krämig sås och biffar varje dag, som den 25-30 kg extra i sex månader hade jag min luxusutseende. Det var nära att jag borde ha gula armband eftersom kinderna växte upp framför mine ögon.
 
Jag körde också en tid som "Litenhjälpar" på "Tempo Bybud".  Det var en der het Christian, som bodde på Fjordagerring, som hade en Volkswagen Pick-up, där han hämtada grisar och körde dem till slakteriet i Haderslev. Faktiskt riktigt rolig tid, men mer än smutsig. Hæhæ, minns en gång i svinstian, där jag var tvungen att hålla en stor gris i svansen och då jag halkade och släpper naturligtvis inte, men drogs runt av grisan och rullade runt på golvet och blev fettad in från top till tå djupt i gris skit . Christian skrek att jag skulla slippa, men inte om jag skulle låta grisen vinna och slutligen stannade den och de vuxna kom och tog över. Lägg till en turné och sedan de kallade mig för Latrinnpojkan efteråt! Och så sa Christian han inte skulle få in mig i bilen, så jag fick sitta upp i bilen med dom andra svin. Puha, det tog flera dagar innan jag stannade att lukta, oavsett hur många gånger jag gick i bad. Medan jag var i Haderslev, bodde jag i ett rum i ett hus på Vandlingevej.

  Jylland blev den första riktiga erfarenhet av jobscenen. Jag reste hem till Hjortekær, Mamas matgryder och med ca 120 kg innanför tycket. Där sängen och rummet var redo för mig. Har alltid haft ett fåtal vapen härliga föräldrar, som alltid stod redo med stöd och hjälp vid behov.

  Gick hem ett tag tills jag hörde att de hade brist på arbetspojkar i Atlas kylskåp fabriken i Lundtofte. Började med bra humor, men pojkarbetara behandlades inta särskilt bra, så glädjen snart försvann och jag slutade efter en kort tid. Vem ville vara ropade ner på hela dagen? Inte en grinig 14-årig pojke som helst!

  Men min pappa, som ägede "J.W.Hansen & Son" i Store Regnegade 26 i Köpenhamn, skulle på samme tiden anställa en arbetspojka, såååå !  Det var ett snikaravärkställe med trälistefabrik och träutsalg, så där jag gick och hjalp til i ett års tid. Lärare många människor att känna och fick många vänner bland dem, men jag var jo bara et barn på 14 år, även om jag nogengang tyckte jag var vuxen. Köpenhamns gator och gränder, kom också fint in i minnet, eftersom jag också körde som "svajer" (dansk uttryck) på en 3-hjul lastplanet cykel med varor till kunder. HæHæ, der var också en trä-cart, till de tunga beställningar. Minns en gång jag var inte medveten om hjulen körde in i spårvagn spåren och jag var bara tvungen att zap undan med linje 1 i hälarna. Han var bra nog negativa, honom spårvagn föraren, men han ändå skickat en biljettförsäljare ut för att hjälpa mig upp ur spåret, så att han kunde komma över och jag kunde komma på mitt rette spår också, ding-ding! Der var också ofta möjlighet att bara slinka över på andra sidan gatan, överfor firmaet.  Der var "Jazzhus Montmartre", där många kända namn hade övetimmar, innan publiken var med på kvällen. Fick många bra chatta med musiker som tyckte det var roligt att en så ung pojke som satt där med öppen mun och polyper och lyssnat på deras passion Jazz.

Från hösten 1965 och framåt ........

  Men medan jag växte upp en træfamilie där möjligheter för framtiden var, var bara mitt intresse för teknik starkast. Så efter ett års tid i "träd", gick jag en dag runt i Kgs.Lyngby och sökte lärlingsutbildning i olika garage i staden. Och plötsligt jag hamnade i "Lyngby Motor & Mekaniska Verkstad" på, där jag bara dumpade in til öldrikkende mekanikera och gäster. Bland dessa var värkföraren, som skickade jag över till Carl F. Jensen, som var chef och ägare av företaget.

  Han frågade värkföreren, Leif Christensen - när jag kunde börja. Inte så mycket strunt, jäg kunne starta som arbetspojke från måndag morgon och om det gick bra efter 4-5 månader kan det bli en lärlingplats i verkstaden. Bingo! Det var precis vad jag ville och det var beck krita upp till mig en gång.

  Som utlärt i verkstaden, fungerar bara värkföreren. Men vi var 5-6 lärlingar som hjälpte varandra med lärande. Som den yngsta lärling stod på oljebyten och service hela dagen lång, och sanering och gå ut för mat och naturligtvis de många öl der blev drukket i verkstaden av värkföreren och hans vänner.

  Det fanns också ett annat värkställe om Buddingevej 82, där större reparationer såsom motorer och transmissioner och repareranda av lastbilar var hänvisade till. Här var Leif Christensen papa Henry manager. Med honom gick de äldsta lärling Jens Holm och andra, vi ändrar där uppe för att lära sig "riktig" teknik. När jag var äldre lärling, gick jag under långa perioder av Buddingevej och lärt sig många saker och det fick suga en liten lektion om närliggande butik, Kofoeds Auto Electric. Det var en riktigt bra tid.

  Löner gav sig begränsningarna i inköp, så jag var tvungen att tacka nej till chefens erbjudanden att köpa en nästan köraklar Nimbus för 25 kronor. Minns bara enaste fell var överhängande ventilen, som inte hade orsakat problem för en stjärna mekaniker. Men det var ekonomien der stannada handlen. Idag kan du se att det var dumt att säga nej, men vad ska man göra när pengarna var liten? Hade sedan en snygg idé att jag inte skulle låna pengar, men senare i livet hade jag sedan rättat till felet. HøHø!

  Detta var inte helt stor, du kan köpa för lärlingar löner. Första året fick jag Kr 39 - en vecka och sedan steg till furstliga Kr 65 - på annat år. Kan inte komma ihåg vad 3 och 4 år var i säcken, men de senaste 4 månader, en halv Svendeløn,  jag minns. Alla fall var det visat något omkring Kr 400, - per vecka, så jag var jo plutslig rik.

  Det var också i mitten av sextiotalet, jag fick min första moped. En helt ny svart Puch MS50 för den furstliga summan av DKK 1.295 i kontanter. Men det var bara början, ett stort antal mopeder av mycket olika karaktär, som till stor del sprang alla dog av okontrollerad tuning, som nu tillhörde, med efterföljande böter av olika poliser.

  Det var mycket trafik på banan i en grustag, längs motorvägen i Lundtofte. Det utvecklades också för motorcyklar, som inte uppnår minst söndagen spelade en roll, da pastorens son med sin dubbla stämplada Puch 250cc och hans BSA Empire Star som också agerat på samma bana graven

  För vänner, jag kan lära förutom Jens, minns Jan "Magnus", Leif "Lifte", Torben, "Daffy", Hasse, Erik Saxling och Ole Olsen som hade just blivit klar och sedan åkte till Cypern som en soldat och ett par ansikten är inte riktigt hittar namnet i skrivande stund, men de kanske dyker upp senare. Men här var en stor enighet och alla hjälpte varandra med allt, så vi var och fick en hel del i ryggsäcken till ytterligare liv i branschen.

  Efter 4 år och 4 månader var det examen på värkstället. Provet var en teori om en timme med en främling testmester, som också stod bakom en mekanisk uppgift på ett slumpmässigt bil som var på värkstället. Allt gick bra och beviset som en kunnig Automekaniker var hemma. Men nu har vi bara var tvungna att lära sig ordentligt.


  Dessutom har några goda vänner om när jag var på Tekniska skolan och här jag minns särskilt Dan Heising och hans fästmö Birgit, med hvem jag fick många underbara timmar tillsammans, antingen hemma hos mig eller på Østerbro i Köpenhamn i Løgstørgata där Dan bodde.

  Vid den här tidpunkten hade jag redan haft en motorcykel i ett par år. Den första var en Yamaha 250ér det som aldrig fick andra nummarskylt än den hengjorda med en 7-tal på. På den futtede jag lidt genom landskapet, med min då superven Mikkel Bo och hans härliga Sussanne. Mikkel och Sussanne hadde en Triumf, som de tyvärr forulykkede på en dag då vi var på väg hem från Ålholm Bilmuseum. Mikkel klarat frisag men Sussanne hade några allvarliga skador på ena benet. Senare Yamahaén ersättas med en helt ny 750cc Norton Atlas, som ofta sprang mer än någonsin på vägarna då. Då körte jag mycket i Köpenhamn, med några killar i Vesterbro där kvällen ägnades åt att köra omkring på gatorna där det kunde mest buller. Vi var inta rasande populära där, men dåligt, vi roade oss mycket med olika gatrace och festivaler där de nu var. Det fanns flera mc grupperna sedan i Köpenhamn, utan att man gick samman i sängar. Jag sprang med några killar som träffades på ett litet café i mitten av Vesterbrogade, där vi hade vår "resor" runt om i staden. Inte sällan vi besökte datidens "The Wild Angels" där till största delen legat på en cafeteria på Vesterbrogade och det fanns många resor i och runt en cafeteria på Nærum Hovedgade, tills det blev förbjudas att köra en motorcykel på gatan. Det hade helt enkelt varit för många buller klagomål från invånarna.

Anor från mitten avsextio talet när jag körde en Puch moped och senare Norton Atlas, och upp till 1967-1970, jag minns också en av mina nära vänner Kenneth Piil, som bodde i Kungans Lyngby. Vi var mycket tillsammans, speciellt i Hvidovre med hans söta flickvän Irene om inte motorvägarna kalta. Han hade en Yamaha YDS3 250cc. Vi delade många timmar vägen där det var nog närmast var att komma först, oavsett hvorhen det handlade om. Jag hade också en Yamaha för av samma typ en kort tid, men det var senare Norton Atlas för mig. Kan också komma ihåg en annan av mina goda vänner, Sören Grasto från Holte, som också körde en Yamaha-YDS3 . Vi tre delade många timmar och erfarenheter att bygga vidara
på i livet. Tack for den tidan käre vänner.

Naturligtvis många namn dyker upp från senast i 19-sextiotalet där det gick fort på många sätt. Det var inte minst KennethPill, Sören Grasto, Ole Bülow,  Jan "Lauer" och Söta Bente, Dion från Vangede, Steinar Thomassen, Steen"Stonie" och Ole "Lillebror" från Hjortekær och många fler, hvem varje isär sätta lockar i vardagen tidan definitivt inte stått still för lång tid av gångan.

  Det var på hösten 1969 köpte jag min första Harley-Davidson, av en skollärare i Svogerslev tät ved Roskilde. Priset var så hög som Kr 3600.- övervakas och registreras i mitt namn. Det var en helt renoverade mycket trevligt 750cc WLC i millitærfarver, jag snabbt fick "skalade" och omvandlas till vad som kallas en Chopper sedan, med uppenbara avgasutsläpp och vad som man nu vågade på den tiden af konstiga förändringer. 

  Jag körde mycket tillsammas med en andra Harleyåker der het Per och var från Allerød. Vi hade en massa super bra timmar tillsammans och njuta livet på vägen. Samma Per, jag har känt länge och nu levar honom och Sötebente i Hundested var de är lugna ner och hygger. Deras super pojkar Sune och Lasse är alltid i närheten og hygger med deres föräldre.

  Mitt första jobb som mekaniker på en Morrisverkstad i Birkerød där jag var för ett tag och sedan var jag mekaniker på et verksyälle i Allerød, där min kompis Per fungerade. Här jag skruvada några bilar en tid, till ett jobb kom upp i den "Danska Bilgasservice" i Köpenhamn, där jag monterade gasanläg i bilar med bensin, som ett alternativ till dieseldrivna bilar. Något som var populärt i amerikanska bilar eftersom bilgas var billiga som diesel. Här arbetade jag tills jag tycks upp på Bülows Kaserne i Fredericia, till aftjene min tjänst i Arméns Materielkommando.

Från november 1970 och framåt ......

  Det var den 3 månader rekrytera skolan och därefter 3-månaders fältförhållanden på Sergeant Skolan, om du nu skulle det eller inte. Bra negativ i början eftersom man var tvungen, men det utvecklades snabbt till en mycket god kamratskap och respekt fina båda hållen med "Scarface", vår Oversergent Tommy Hansen, och vår Premierløjtnant Jag kan inte komma ihåg namnet, men han var nu där endast sällan.

  När det gäller en del, vi kom till Köpenhamn på Artillerivägens Kaserner att se över den professionella delen av Sergeant utbildningen. Också en trevlig tid här, även om det förmodligen var närmast att jämföra med en resten hem, hjämfört med Bülows Kaserne i Fredericia. Det var också här på Artillerivej, vi har vårt anställning som Sergeant, under något formellt förhållande som vi nu tillhör inom ildsprudende kungliga danska armén.

  Sedan var valet tjäna som en sergeant. Jag hade tur att få Farum Kaserner. Här var jag mer lycklig när jag fick smedevärkstallet i byggnad 19 som "min" plats. Jag hade en Premierløjtnant - Leif Johansen - som närmaste befälhavare, men det var nu sällsynt, han var där. Så jag ledde i shoppen själva. Men det var inte de stora, för utöver mig själv, var bara en tjänsteman smidning, Egon Gildberg (läs: rasande smart), och 2 värnpliktiga soldater/mekanikera kallas Kjeld Hansen och Preben Reib. Alla begåvade och trevliga människor som alla tydligt bidragit till att jag fick en riktigt bra tid i försvaret.

  Jag hade en kollega-sergeant i Garnison workshop, som min top chefen, kapten Rune Feldt, som ofta används som ett bra exempel på det tryck-mappen och pudsede stövlar när jag kallades till intervju på min klänning, eller kanske snarare, min ganska avslappnad inställning till densamma.

  Men nu fanns det inga enhetliga krav i verkstaden, så jag kunde fortsätta att spara mig en ljusblå kedeldragt anläggningsarbeten och träskor, jag skulle bara "tecken" klart för mig nu var sergeant. Nogon hade klagat över inte kunde se var jag var . OK - så jag tog en bit av trä och placera 3 velpudsede mässing trådar böjas i vinkel och hängde den på en tröja pocket knappen. Jag tror att Kaptajn Runefeldt bara tittade på mig en minut, varefter han skakade på huvudet och beckoned mig. Jag var väl antagligen övergivits i ordentlig militär bakgrund av hans världen.

  Men då jag kunde leva ännu mer i mitt eget världen, som verkligen inte var driven av militära korrektheten och dess konsekvenser. Mitt liv var förlorade för motorcyklar och här speciellt för Harley-Davidson, som kom in i mitt världen 1969 med WLCén Jag köpte av läraren i Svogerslev ved Roskilde.

  Kul motorcykel jag också körte på i året 1971 när jag började komma i Holte, särskilt genom Vejlesø med ett team av motorcykel rötter hålls där.  

  Ibland när Vejlesø var full av liv, som den delar med många som kom hit. Upptänkliga bara namn som kom upp: Svendsen, Storejørgen, Finn, Kjeld "Vild", Kirsten, Ole Bülow, Bent "Laban", Volvo Bent, Britta, Jon, Hans och Nille i kiosken, Pernille, Erik Saxling, Vibeke, Marianne, Kurt, Kim, Britta och
hennes Kim, och 2 underbara flickor, Fie och Dorthe, i fin stil satta färgar till dagarna vid sjön med deres alltid super sprallig humör och idéer, och inte minst Knut även kallad Valnøt, som jag har gjort så många erfarenheter i Harley världen tillsammens med. 

  Under samma period har jag också köpt en Triumph Bonneville af Kjeld "Vild" att jag körde en tid tills den blev stulen framför Gentofte Bio, en kväll vi hade kommit för att se filmen. Sedan köpte jag en Norton Atlas spenderas i Gladsaxe med en eller en annan återförsäljare, jag minns inte namnet. Det var nu snabbt säljs igen eftersom jag skulle kunna tjäna bra på det.

  Det var också Knut och jag, var och köpte en ny Harley-Sporter i våren 72, med Axel "rånaren" i Søborg. Det var så lyckligt lottade att Knut hade studielån, vilket jag ganska bekvämt kunde låna lite av, för att sätta på den nya Sportster. Jag hämtade min redan d. 17.marts och futtede ut i världen, stolt som påven  som annars är nu en storlek är stolt. Knut förde henne lite senare och du bara tror att vi var "Kungen av vägar och andra vägar?

  Den låg nu bara för d. 17.april var jag på väg till Farum Kaserner på morgonen hade blockerade vägen dit av en idiot som bromsat sin bil upp i hela mitt körfält, vilket ledde till en onaturligt snabb stopp i framåtgående rörelse, företag med hjälp av en 35 meter flygning med många senare sprickor och hål i skallen och hjärnan (Jojo, jag har tråkigt een) blödning och stanna kvar på intensivvården i 7 dagar bevistløshed och den nödvändiga efterföljande knorra och rekreation i drygt 3 månader. Har aldrig kommer att komma ihåg själva olyckan men det kan väl detsamma.

  Dessutom tog det ungefär samma tid att återställa Sportsteren, eftersom det är svepskäl enorm Harley delar vid den tidpunkten. Faktiskt kostar Kr 24.50 mer för att återställa det efter olyckan än vad jag hade gett den nya, Kr 24.732, - vilket naturligtvis var en fin summa pengar till en MC vid den tidpunkt då du anser att min nya Norton Atlas ethalvt endast 3-år innan, bara kostar DKK 12.123 .-

  Men sedan kom början. Och det var på, jag rullade ut från gaten den sista dagen sedan jag lämnade millitäret i slutet av juli 72 ut i den verkliga världen, i stället för en skyddad tjänst i försvaret.

Fortsätter i mappen "Svenska 2"
 

 

Skriv en ny kommentar: (Klik her)

123hjemmeside.dk
Tegn tilbage: 160
OK Sender...
Se alle kommentarer

| Svar

Nyeste kommentarer

11.03 | 21:56

Test af link

...
13.02 | 10:39

Kære Bente... Lyder da spændende. Du skal være velkommen til at kopiere og indsætte Ottos spændende livshistorie i Jeres slægtshistorie. Hygge fra Sven

...
12.02 | 13:37

Otto er min fætter som jeg ikke har set i mange år. Otto,s liv er efter det læste ualmindelig dramatisk. Ville gerne indsætte historien i vores slægtshistorie !

...
13.12 | 09:33

Kære Helle og Finn .. Ja, det er længe siden, men en rigtig god tid at tænke tilbage på. Håber I har det godt og passer på hinanden. Knuser med hygge.

...
Du kan lide denne side
Hej!
Prøv at lave din egen hjemmeside ligesom mig! Det er nemt, og du kan prøve det gratis
ANNONCE