HÓVRØKT
Her verður skrivað um hóvrøkt
Barfotatrenden får stöd av forskning
Flera internationella toppryttare inom hoppningen testar att ha hästarna barfota. Nu får trenden stöd av forskning från travet där man tydligt ser att prestationen påverkas när hästen är utan skor.
Tanken är att barfota ger en bättre friktion mot underlaget. De nya fibersandunderlagen ger inte heller samma slitage på hoven, vilket underlättar att vara barfota.
Som Peder Fredricson sa i Ridenews stora intervju nyligen:
– Jag tror att friktionen mot fibersanden blir bättre och att hoven kan röra sig bättre. Med skor tror jag att det hugger mer i underlaget. Men som sagt, jag är ingen expert på det. Jag tycker bara det är intressant att
pröva.
Nu visar ny forskning från SLU att det finns vetenskapliga belägg för att prestationen påverkas när hästen är barfota, vilket man kunnat mäta och se att travhästar blir snabbare utan skor.
Travfolket har länge ansett att hästarna kan bli snabbare utan skor, men också att barfota ökar risken för galopp.
”Hästarna sprang i snitt 0,7 sekunder snabbare per kilometer utan skor”
Nu har forskare från SLU analyserat information från Svensk Travsports tävlingsdatabas för att se om hästarna springer fortare utan skor och om det också innebär ökad risk för galopp. Man har undersökt tiderna från 75 000 starter och 5000 hästar som tävlat med och utan skor.
Resultatet visade att hästarna sprang i snitt 0,7 sekunder snabbare per kilometer utan skor. Skillnaden var mindre om de endast var barfota på fram- eller bakhovarna – 0,3 sekunder per kilometer.
Risken för galopp analyserades med information från 111 000 starter och 6 400 hästar och man kunde se att barfotahästarna hade 15-35 procents större risk för galopp. Om hästarna tävlade med skor på bakhovarna ökade inte risken för galopp.
Länk till studien Benefits and risk of barefoot hareness racing in Standardbred trotters
Källa: HästSverige, Marina Solé, Gabriella Lindgren, Erik Bongcam-Rudloff och Anna Jansson, forskare vid SLU
STOYTDOYVARARNIR HJÁ HESTINUM
Hógvarnir eru fyrst og fremst stoytdoyvarar hjá hestinum og harnæst hjálpir hógvmekanisman (tað, at hógvurin víðkast tá hesturin traðkar) blóðreinslinum. Fyri at hógvurin
kann upfylla sítt endamál, skal hesturin vera skóleysur. Strálan eigur at vera sunnur og umleið 2/3 av longdini á sólinum, so hann kann vera berandi, tá hesturin traðkar ígjøgnum.
Sólin skal vera fastur og buga inneftir móti stráluni. Sóli og hógvveggur skal vera fast saman við eini hvíta linju ímillum og hógvveggurin skal hava eins tjúkd allastaðni.
Sí
mynd av hógvmekanimuni her
MTJ
JARNSKÓGVAR Á ASFALTI?
Nógv vilja vera við, at neyðugt er at verja hestahógvum við jarnskóm fyri at umganga at teir slítast, til dømis um hesturin skal ganga
á asfalti. Les her úrdrag frá einum teksti um gransking av árinunum av jarnhestaskóm:
"Viden og forskning om sko
Teorien om at heste har det bedre uden sko har været kendt længe. I
Danmark har dyrlæge Hans Henrik Smedegaard i samarbejde med ingeniør Søren Vindris fra DTU, lavet nogle forsøg med hesteskos egensvingninger, støddæmpning med og uden sko, samt hesteskoens indflydelse på
hovmekanisme osv. Resultaterne her var ret tydelige, sko hæmmer den del af hovens egen mekanisme og støddæmpning. Anslaget mod underlaget mangedobbles med sko på hvis hesten bevæger sig i hurtige gangarter på asfalt, det
må derfor frarådes at trave/galopere på asfalt med sko på. "